Idag längtar jag lite extra mycket efter det "riktiga" vuxna livet. Och med det menar jag när jag är utbildad, köper mitt hem och har fått det jobb jag vill ha. Det kanske är dumt, men jag har en vision i mitt huvud om hur det kommer att vara, att vara vuxen på riktigt.
Trots att jag börjar närma mig 25 med stormsteg så känner jag ibland att jag inte riktigt vet vilken grupp jag tillhör, eller vill tillhöra. Ungdom eller vuxen. Och var går gränsen? För ca 15 år sedan tyckte jag att dom som var runt 25 var redo att checka ut vilken dag som helst för att dom var så gamla. Visst, ibland känner jag mig lastgammal men oftast inte. Ibland tror jag att jag är alldeles för gammal för mig själv. Är det bara jag som ibland får såna här ryck, tänker lite för mycket och känner mig som ett frågetecken inför en hel del!? Men sen går det över, och jag är tillbaka på banan igen, lika pepp som alltid och sjukt glad över att jag är precis där jag är i livet och vill inte vara någon annanstans.
En smart person sa till mig att man inte kan lära den som är runt 20 någonting. Den vet redan allt. Men när den blir äldre inser den mer och mer att saker kan ha både en två och tre olika sidor. Och att man egentligen inte kan vara säker på någonting. Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt... Kanske att man visst är förvirrad och inte vet allt när man är runt 20. Personen var nog inte så smart ändå.
SvaraRadera