För cirka 10 år sedan avskydde jag Kent. Jag fick skavsår i öronen av att lyssna på deras musik. Men när jag upptäckte att storasyster och hennes kompisar lyssnade på det öronskavande bandet så var det ganska häftigt ändå. Jag tvångslyssnade, tills jag lärde mig att älska Kent. Och sedan dess är jag fast. Så även idag bjuds det på en sång så att alla ni som inte fastnat än får en chans att förälska er.
30.6.10
Tid
Tid - nostalgi och ångest.
En liten film som hyllning till tiden som gått samt en påminnelse om att tid bara är tid.
29.6.10
Hatten, väskan och så Leif
.jpg)
Det är något visst med att resa själv. Med att gå upp så tidigt att dimslöjorna ännu dansar över ängarna och natten bara nästan är förbi.
Hatt och väska, i öronen underbaraste Leif Vollebekk.
Det är något visst med att vara på väg mot ett mål som om några månader kommer vara hem.
Gå gator som snart blir bekanta. Passera människor man kanske kommer känna.
Som att ta en dagstur till framtiden.
27.6.10
Plagg ett
Under en vistelse i Berlin kom inspirationen flygande från en fantastik designer vid namn Vladimir Karaleev, hans design och tänk öppnade en nyfikenhet om att skapa kläder direkt på provdocka. Tre klänningar skapades och detta är en av dom. Den är sydd i grön moccaimitation, är i ungefär storleken 38/M och säljs för 800 kronor.
26.6.10
Introducing; Storm&Klackspark
Det var en solig dag, ingen minns vilken men klockan var 14.34, som klicket kom till Värnamo. På mindre än en sekund briserade tre sköra auror av normalitet. Poff. Sen dess har inget varit sig likt.
Vi bodde i Värnamo i knappt ett år. Det var ett bra år. Vi sydde in oss i en bubbla och stannade där. Vi drack vårt te och åt vår avokado. Vår enda kontakt med omvärlden var Sex and the city. När vi inte sydde stickade vi, och när vi inte stickade pratade vi om livet. Ibland satte vi på musik på högsta volym och dansade så fötterna glödde. Det var den perfekta tillvaron.
Men som mammor brukar säga, allt roligt har ett slut och när sommaren kom var vi tvungna att lämna våran bubbla. För en utomstående kan det nog vara svårt att förstå känslan av att sprätta upp varje så omsorgsfullt sytt stygn av hemmagjord verklighet. Ont gjorde det.
Tänk dig att du är en snigel. En sån med skal. Och att skalet plötsligt går upp i rök. Det är så det känns när klicket kommer. Solen sticker i dina ögon, du känner dig naken, utlämnad och stundtals lite vilsen. Men ack så fri! Tre sniglar utan skal på olika sidor av landet. Nu startar vi en blogg. Vår värld genom våra ögon. Och kläder från våra händer hem till dig.
Välkommen!
1.6.10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)