Det är något speciellt med att komma hem, hem till staden där man tillbringade de 15 första åren. Det var de bästa åren, barndomen, då allt var en lek och största problemet var vilken godissmak man skulle välja. Att springa runt på gatorna och leka med alla andra barn i kvarteret, samma personer som funnits i ens liv sedan blöj och kryp-åldern. Det är lycka att tänka på det, jag blir alldeles varm i hjärtat.
Nu är jag hemma och hälsar på över helgen, det är fortfarande kvarterets barn som leker, samma lekar, men nya barn. Mycket har förändrats men en sak som inte gjort det är att jag och den lilla blonda tjejen som lekte bredvid mig i sandlådan, vi håller fortfarande ihop. Det är ca 23 år sedan vi fann varandra i lekparken och sedan dess har vi vart oskiljaktiga.
Det är kärlek. TIll vännerna. Till mitt paradis, kanske en av dom absolut vackraste platserna i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar