Ute var det redan mörkt och in genom ett bortglömt fönster sipprade kylig vårluft. Vi satt uppkrupna i soffan, insvepta i filtar och händerna kupade runt stora tekoppar. Det var en stressig period. Skolansökningar hit och framtidsplaner dit. Vad vill jag, vem är jag, vart ska jag? Frågorna var så många fler än svaren och sånt tär. Det var då det hände. Från ingenstans och ur Emmas mun kom hon; Ittan Bitterf.
Ittan är egentligen en ganska otrevlig person. Grinig och påfrestande för omgivningen. Ser glaset som halvtomt och världen i mörkgrått.
Det är Ittan som alltid hamnar i långsammaste kön i mataffären och som blir nerspilld på krogen. Som får regn på sin semester och aldrig någonsin vinner något.
Ittan Bitterf förväntar sig alltid det värsta. Och Ittan Bitterf får alltid rätt.
Men trots det är hon periodvis en mycket välbehövlig bekantskap. Därför ger vi henne en egen kategori här på bloggen att vädra sina tankar och funderingar under. (Fast hon räknar ju såklart inte med att någon kommer bry sig...)
Här är Ittan på ett café i väntan på planet som skall ta henne ut på en välbehövd minisemester.
Egentligen är hon inte så bitter som hon ser ut. Det mesta döljs av de två jättefinnar som vuxit upp i hennes ansikte. Lagom till weekendresan. Dessutom är kaffet beskt och pajen hon beställt kall i mitten. Men hon klagar inte för det. Det är ju bara så typiskt...
Så jävla rätt!!!
SvaraRadera