.jpg)
Det är något visst med att resa själv. Med att gå upp så tidigt att dimslöjorna ännu dansar över ängarna och natten bara nästan är förbi.
Hatt och väska, i öronen underbaraste Leif Vollebekk.
Det är något visst med att vara på väg mot ett mål som om några månader kommer vara hem.
Gå gator som snart blir bekanta. Passera människor man kanske kommer känna.
Som att ta en dagstur till framtiden.
Ska aldrig åka till Klaksvik, men vill se mer av era kläder. Nyfiken.
SvaraRaderaSnyggt. Fantastiskt snyggt. Detta gjorde min dag! Såå bra skrivet. Får nog ta bussen till jobbet i morgon bara för det (mitt favorit-resa-ensam-transportmedel).Ska bli mycket intressant att följa era tankar framöver, ser onekligen mycket lovande ut! Måste även ge lite extra beröm till dig sophie, eftersom kombinationen hatt och leif gör att det känns som du ligger bakom just det här inlägget. Tack
SvaraRadera/pontus
Gud vad fint skrivet Pontus, tack så jättemycket!
SvaraRadera/Sophie