12.10.10

När ingenting stämmer


Ni vet dom där hemska dagarna som dyker upp ibland, då ingenting stämmer. Allt du gör bli fel oavsett hur många gånger du försöker. Jag har haft en sådan dag nu. Kanske är det något slags antiklimax av alla spänningar med ny skola och nytt liv. Dessutom i en kombination med den enormt stora pressen jag sätter på mig själv. Varför gör jag så? Jag hoppas att det är ett tecken på mänsklighet. De senaste veckorna har jag byggt upp någon slags hemsk press på mig själv, att prestera mer än 200 ggr bättre än vad som är mer än väl. Inte den bra pressen som jag normalt sätter på mig själv, utan totalt urflippad. Förstår ni vad jag menar?! Jag klarade inte ens att sy en gylf! EN GYLF! Basic. Men nej. Det lilla oskyldiga paketet på bilden är inte så oskyldigt. Det förstörde min dag totalt. Sammanbrottet var nära.



Men, det är såna dagar som jag är så glad att jag har så fantastiska vänner som jag har.

En kort runda på stan med en av dom bästa fick mig ändå att skratta och och må bra. Trots sammanbrottet. Tack!

2 kommentarer:

  1. Mänsklig vad är mänsklig. Pressen vi sätter på oss kommer från en skev samhällssyn. Vad stress är idag är vad rökning var på 20-talet, nu likt då blundar vi för följderna. Människan har en kropp, kroppen är inte skapt för att klara hur mycket som helst. Nya undersökningar visar på att vårt effektiva samhälle bryter ner oss. Att sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdommar och diabets med flera är stress relaterade är ett faktum. Vi är prestationsberoende, lika farligt som alla andra beroenden. Stressen leder i ett första stadie till "supermänniskan" som vi älskar, som kan vara extremt effektiv men då kroppen bara står pall för detta en viss tid så går vi så småningom in i den berömda väggen. Väggen är en kollaps med följder som depression, ångest, självömkan, irritation, agresivitet...till att börja med. Då Sverige ,och större deln av västvärlden, gått från varor till tjänster är vi de nya maskinerna. En maskin som går sönder kan man byta reservdel på, ex. batteri, men en människa som går sönder måste laddas. Det tar lång tid och är smärtsamt om mna inte laddar succssesivt genom pauser och lägre krav. PUSS PUSS PUSS

    SvaraRadera
  2. Du är förjävla bra! Det är verkligheten. Du räcker till, jag lovar. Var snäll mot dig själv. Älskar dig

    SvaraRadera