Årsavslut

Det har hänt så mycket det här året. Det känns som att det är en evighet sedan vi rullade in i Berlin med tåget för att ha praktik, en evighet sedan vi hade avslutningsmodevisning i Värnamo och en evighet sedan vi slet med alla antagningsprov/intervjuer/arbetsprover.

Alla tre har kommit in på utbildningar som vi kämpat så målmedvetet för, vi har fått det klarare och klarare för oss exakt hur vi vill att Storm & Klackspark ska se ut i framtiden och jobbar för fullt för att bit för bit nå målet.

Hur som hellst vill jag tacka Emma och Sophie för er pepp geonom året med praktik, skola och livet i största allmänhet. Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad att jag har vänner som er! Så tack! Nu tar vi nästa år med storm!

-Linn

God Jul kära läsare!

Hoppas att alla får en underbar jul!

-Linn, Sophie & Emma.

Lov

Igår var sista dagen på terminen. Jag kom hem, la mig på golvet och somnade... Jag känner att det säger allt... Jag vaknade och gick och la mig halv åtta igen. TOTAL trötthet! Men nu är det här, lovet. Första dagen av skolfriheten. Trots att jag är i stort behov av vila så har jag vankat runt hela dagen och inte vetat vad jag ska göra av mig själv. Ni vet väl vilken känsla jag menar?! Det kryper lite oroligt i kroppen, du vill göra massor av saker men ändå inte. Hjärnan går fortfarande på högvarv medan kroppen bara följer med för att den måste...

I morgon packar jag väskan för att åka till Stockholm. Jag ska hälsa på en god vän jag inte träffat på alldeles för länge, ladda batterierna och sedan gå på praktik intervju på måndag.

Önska mig lycka till!

-Linn

När hjärnan gått på lov innan kroppen.

Just nu känns hela mitt huvud som en stor gråskala.
Jag är trött, stressad och inspirationen har gömt sig.
Läggbilder, indöpning av mönsterdelar, plaggskisser, sy jeans och julklappar. Allt detta ska hinnas innan skolan slutar på fredag. Längtan efter jullov är stor!

-Linn

När kärlek och vänskap går hand i hand.

Det är så fint när en annan människa kan få en att känna sig hel.Att få vara kär i sin bästa vän som man älskar mest är en lyx som borde unnas alla.

-

Emma

Ny vecka, nytt projekt!

Idag har vi börjat med det nya projektet i skolan, jeans. Det känns verkligen jätte rolig och vi har en inhyrd bra lärare som inte är lärare utan designer. Det verkar inte vara så jätte noga med måtten så länge det finns en "balans i byxan". Och jag som alltid trott att alla företag gör sina jeans helt från början och helt efter sina egna tankar. F E L! Det bästa sättet att göra jeans är att hitta någon annans jeansmodell som är bra och göra en likadan stomme och sen ändra. Låter kanske som kopiering men det ska man inte göra. Utan efter stommen är kirrad med rätt balans så är det bara att fixa resten som man vill...okej jag tycker nog också att det är kopiering... men så e de! Fortsättning följer och i morgon ska jag ta lite foton!

Föresten, har även varit på yoga/pilates ikväll. Det är verkligen ett tips för er som aldrig testat.

-Linn

Och så föll snön över Karlshamn och allt blev vitt.

Jag hade fått för mig att jag ville ha en snöfri vinter och totalt förespråkat 'hata snön'. Men nu när den väl kom tog den mitt hjärta med storm precis så som jag förträngt att den alltid gjort. Snön kom med ljuset och helt plötsligt trollades grådeppet bort. Igår tog jag till och med en tur i pulkabacken som avslutades med ett intensivt snökrig.

8 år igen och kunde inte vart lyckligare. Tack snön!

-

Emma

Drömmen om full kontroll.

Ibland funderar jag över tid. Vem bestämde egentligen att dygnet skulle ha 24 timmar, varför inte 27? Det är så mycket jag vill, ofta lite för mycket och då tidsoptimist är mitt andra namn är det sällan jag har full kontroll.

-

Emma

Välkommen

Senaste dagarna så är det mest gnäll om vädret jag har hört överallt.

Snö, bläää.

Kallt, bläää.

Vinter, BLÄÄÄ!
Då ska jag tala om att jag har haft en av mina mysigaste stunder idag på länge!! När jag stod i hissen på väg från skolan var jag utmattad, små sur över att det gått dåligt, var allmänt less och gick med tunga steg. Men så kom jag ut, snön yrde från alla håll och kanter, det var kallt men jag burrade bara ner mig lite extra i min stora halsduk. Jag älskar det!!! Burrigt snöyrväder!
Blev så glad att jag till och med klev av bussen 5 hållplatser för tidigt och gick sista biten. När jag kom hem bet det ordentligt i kinderna. Jag gjorde en stor kopp te, kröp upp i soffan med en stor filt och lyssnade på den underbara höstlistan som Storm & Klackspark har tillsammans.
Det är de små sakerna som kan vända dagen totalt.
Välkommen underbara vinter!!

-Linn

Idag är en sån dag.

Sitter i skolan och blickar ut över havet genom ett regnigt fönster. Grått vatten så långt ögat når, döda löv som virvlar runt på piren. Trött med platt hår, ihopsjunken i en fotölj med en alldeles för varm stickad klänning längtar jag efter varmare breddgrader och nätta sommarkläder.

_

Emma

I dag ligger marken vit. Isblå luft, krispig värld. Jag kokar te och sätter Beirut på högsta volym. Tänder ljus och tänker att snömornar är det finaste morgnarna.

- Sophie

Att lära sig ett nytt språk.

Okända och bekanta ord som flyger runt i huvudet likt ett bi. Text som grötas ihop till en massa. Träningsvärk i hela hjärnan. Otroligt svårt men samtidigt roligt.

Språket jag håller på att lära mig är kodning. Kodning för internet. Väldigt bra att kunna, speciellt när Storm och klackspark snart ska få sin egen hemsida, och sjukt kul när något släpper och man helt plötsligt får den där 'aha'-upplevelsen. Men som med alla språk blir man aldrig helt fullärd och det finns en miljard sätt att göra saker på.

Det här var ett väldigt litet utdrag ur min vardag just nu.

-

Emma

Vad som komma skall

För ett antal veckor sedan så träffades hela Storm & Klackspark i Borås. Emma kom hit och vi visade allt det fina Borås har att erbjuda. Solen sken till och med! Under två intensiva men otroligt roliga dagar gjorde vi ett första utkast på den kommande kollektionen och det kommer att bli så snyggt!

Utöver att fixa med blogg och kollektion så kämpar alla på med sina utbildningar.

Min klass ska snart ha jeans-projekt. Det ser jag verkligen fram emot. Vi ska konstruera och sy upp jeans i fina italienska tyger. Sen när vi sytt upp jeansen så ska vi på studiebesök för att göra våra egna tvättar. Gissa om jag älskar min utbildning och tycker att den är bäst!

-Linn

Ny layout, ny start.

Härmed invigs Storm och Klacksparks nystart. Tanken är att vi ska ta vårt märke till en ny nivå. Planen är att vi ska snickra ihop en vårkollektion, styra en egen hemsida och förhoppningsvis planera något/några evenemang. Bloggandet kommer från och med nu fungera som en slags dagbok och handla om vår vardag och vägen till målen. Då vi alla detta år inriktat oss så kommer ni få se tre olika sidor i vårt skapande och studieliv. Sophie läser modedesign, Linn konfektionsteknik och Emma digital bildproduktion. Så håll er uppdaterade om ni vill vara med på en intensiv, inspirerande men framförallt spännande resa mot vår första kollektion.

Puss och kram

Ombyggnad!

Kära läsare, ni får ursäkta den dåliga uppdateringen av bloggen. Just nu håller vi på att arbeta fram en ny look för bloggen och det kommer även att hända lite andra spännande saker framöver som ni kommer att få ta del av. Vi ses snart med en ny blogg, nya äventyr och ny inspiration men med samma fina trio!

xx

Att inspireras...

Detta inlägg är tillägnat det underbara med inspiration.

För mig är personer inspiration. En av de mest inspirerande personerna enligt mig är Filippa Malmberg.

När ingenting stämmer

Ni vet dom där hemska dagarna som dyker upp ibland, då ingenting stämmer. Allt du gör bli fel oavsett hur många gånger du försöker. Jag har haft en sådan dag nu. Kanske är det något slags antiklimax av alla spänningar med ny skola och nytt liv. Dessutom i en kombination med den enormt stora pressen jag sätter på mig själv. Varför gör jag så? Jag hoppas att det är ett tecken på mänsklighet. De senaste veckorna har jag byggt upp någon slags hemsk press på mig själv, att prestera mer än 200 ggr bättre än vad som är mer än väl. Inte den bra pressen som jag normalt sätter på mig själv, utan totalt urflippad. Förstår ni vad jag menar?! Jag klarade inte ens att sy en gylf! EN GYLF! Basic. Men nej. Det lilla oskyldiga paketet på bilden är inte så oskyldigt. Det förstörde min dag totalt. Sammanbrottet var nära.

Men, det är såna dagar som jag är så glad att jag har så fantastiska vänner som jag har.

En kort runda på stan med en av dom bästa fick mig ändå att skratta och och må bra. Trots sammanbrottet. Tack!

För lite sömn...

...och för mycket kaffe...

...kanske är hemligheten ändå.



(Bilderna är Sandy Skoglunds. Fler av hennes bilder finns på Fotografiska museet i Stockholm fram till 6 november i år. Jättefin utställning, rekommenderas verkligen!)

Under ytan.

Under ytan gömmer sig allt du inte ser.

tävling

Jag tänkte hoppa på hela stickgrejen och sticka in min cykel.

I och med detta så tycker jag att även ni ska göra det! Därför har jag bestämt att den som skickar in den finaste bilden(EGEN) på en instickad/virkad cykel vinner ett fint Storm & Klackspark-pris. Det blir ett överraskningsplagg i önskad storlek!

Så sticka, fota, skicka!

Senast 31/10!

Höst

Ge mig storstad och snålblåst. En halsduk i trädens färger och basker på sned. Målade läppar och rosiga kinder. Picknick i park, i lä på rutig filt och runtomkring yr löven. Kryddigt te i termosmugg och stora tankar om livet.

Och lyssnar man riktigt noga hör man musiken i vinden

Pengar och makt skapar lycka!

Här under följer en kort brasiliansk saga med mycket visdom. Fundera på denna när du känner dig otillräcklig och vilsen i vårt samhälle som bygger på elitism!

There was once a businessman who was sitting by the beach in a small Brazilian village.

As he sat, he saw a Brazilian fisherman rowing a small boat towards the shore having caught quite few big fish.

The businessman was impressed and asked the fisherman, “How long does it take you to catch so many fish?”

The fisherman replied, “Oh, just a short while.”

“Then why don’t you stay longer at sea and catch even more?” The businessman was astonished.

“This is enough to feed my whole family,” the fisherman said.

The businessman then asked, “So, what do you do for the rest of the day?”

The fisherman replied, “Well, I usually wake up early in the morning, go out to sea and catch a few fish, then go back and play with my kids. In the afternoon, I take a nap with my wife, and evening comes, I join my buddies in the village for a drink — we play guitar, sing and dance throughout the night.”

The businessman offered a suggestion to the fisherman.

“I am a PhD in business management. I could help you to become a more successful person. From now on, you should spend more time at sea and try to catch as many fish as possible. When you have saved enough money, you could buy a bigger boat and catch even more fish. Soon you will be able to afford to buy more boats, set up your own company, your own production plant for canned food and distribution network. By then, you will have moved out of this village and to Sao Paulo, where you can set up HQ to manage your other branches.”

The fisherman continues, “And after that?”

The businessman laughs heartily, “After that, you can live like a king in your own house, and when the time is right, you can go public and float your shares in the Stock Exchange, and you will be rich.”

The fisherman asks, “And after that?”

The businessman says, “After that, you can finally retire, you can move to a house by the fishing village, wake up early in the morning, catch a few fish, then return home to play with kids, have a nice afternoon nap with your wife, and when evening comes, you can join your buddies for a drink, play the guitar, sing and dance throughout the night!”

The fisherman was puzzled, “Isn’t that what I am doing now?”

Vad är lycka och hur når man den!?

Zumba!

Enligt Tvshop så är det jätte enkelt, vem som hellst klarar av det och man blir jätte vältränad direkt. Riktigt så enkelt var det inte, idag stod vi som två frågetecken och försökte hänga med så gott vi kunde utan att se ut som två galna spratteldockor! Men, trots detta så var det väldigt roligt och kan verkligen rekomenderas! Om inte för träningen så för ett gott skratt! Vi ska lära oss att skaka rumpa och kommer att finnas på plats även nästa vecka!

Anonym

Det var den där gången
Vi minns henne väl
Men vi var nog aldrig där.




Foto: http://www.ottossonphoto.com/

Saknad och svar.

Mitt hem är där mitt hjärta bor.

I mitt hjärta bor du.

Du är trygghet, kärlek, skratt och gråt.

-

Du springer runt och mitt hjärta skuttar.

Du andas ut och mitt hjärta slappnar av.

Du ler och mitt hjärta värmer hela mig.

-

All min kärlek bor i mitt hjärta.

Mitt hjärta följer med mig överallt.

Mitt hem är där mitt hjärta bor.

-

Höst kräver halsduk

Halsduk i roströd och beige trikå. Den går att beställa i annan färg efter önskemål.

Använd den som vanligt eller som en stor luva.

Pris 350:-

Lämna en kommentar eller skicka ett mail till stormochklackspark@live.se om du vill beställa!

Var inte blyg!

Man föds och man dör.

Det vi alla har gemensamt är att vi föds och vi dör. Tiden där emellan är upp till var och en. Man kan välja olika vägar, jag och jag vet att jag även talar för övriga storm och klacksparkare har valt vägen "följ drömmen".

-

När man tar vägen att följa sin dröm leder den till ovisshet. Ovissheten kan man välja att se på två sätt. Antingen är den otroligt farlig, skrämmande, ja kanske till och med omöjlig eller så ser man det som att den är spännande, fantastiskt och helt given. Genom att följa sin passion och ta den "osäkra" vägen väljer man sig själv. Jag anser att det är otroligt viktigt att göra något man älskar och att se till att man fyller sitt liv med lycka. Även då denna väg kan verka hårdare är all tid och kraft man lägger ner värdefull, just för att den har ett värde i helheten.

-

Jag vill jag kan. Det finns inga begränsningar om man kämpar tillräckligt hårt kan man lyckas med allt! Ibland går det upp och ibland ner, men så är det oavsett vilket väg man valt. Och det är just det den väg man valt, ja man väljer själv sitt liv. Man kan lyfta eller stjälpa sig själv. Genom att utmana sig själv växer man. Ingen kan något från början men alla har samma rätt att lära sig. Så tänk aldrig varför skulle jag och förminska inte dig själv. I och med att du föddes är du perfekt och har rätt att leva ditt liv precis som du vill!

-

Borås studentgym

I Ramnaparken i Borås finns detta "gym". Kanske är det något för alla som pluggar i knapra studenttider?! Trevlig träning!

Jag lånade en bok på biblioteket häromdagen, Photodiscovery - A century of extraordinary images 1840-1940. Låna den, det är en fantastisk bok! Som att kika genom nyckelhålet till en svunnen tid. Människor som levt och jag undrar vilka de var. Vill kunna tyda uttrycken i deras ansikten, veta vad som fanns i deras sinnen då ögonblicket förevigas.

Framtidens dalahäst?!

Gräver du din egen grav med kniv och gaffel? Fetma kan förkorta ditt liv med tio år.

Idag var vi några som besökte en utställning med årets färdiga textil/mode elevers examens jobb. En av eleverna hade gjort denna, för att påpeka hur vi i Sverige har accepterat all skitmat som finns och hur det kommer att påverka oss i framtiden. Jag gillade hennes sätt att visa det på. Det krävs inga ord. Allt talar för sig själv.

Varför? För att jag kan!

Denna kommentar hörde jag för inte så längesen. Situationen bestod av en person som var utklädd på en fest trots att ingen annan var det och blev då ifrågasatt. -"För att jag kan" blev svaret och det sitter kvar. Så jävla skönt varför inte liksom.Och fantastisk att trycka till käften på den frågesättande normen med ett punkt slut uttalande. Varför göra som alla andra när man kan göra som man vill. Underbart att vara fri!

Framtid

Idag längtar jag lite extra mycket efter det "riktiga" vuxna livet. Och med det menar jag när jag är utbildad, köper mitt hem och har fått det jobb jag vill ha. Det kanske är dumt, men jag har en vision i mitt huvud om hur det kommer att vara, att vara vuxen på riktigt.

Trots att jag börjar närma mig 25 med stormsteg så känner jag ibland att jag inte riktigt vet vilken grupp jag tillhör, eller vill tillhöra. Ungdom eller vuxen. Och var går gränsen? För ca 15 år sedan tyckte jag att dom som var runt 25 var redo att checka ut vilken dag som helst för att dom var så gamla. Visst, ibland känner jag mig lastgammal men oftast inte. Ibland tror jag att jag är alldeles för gammal för mig själv. Är det bara jag som ibland får såna här ryck, tänker lite för mycket och känner mig som ett frågetecken inför en hel del!? Men sen går det över, och jag är tillbaka på banan igen, lika pepp som alltid och sjukt glad över att jag är precis där jag är i livet och vill inte vara någon annanstans.

återbesök

I onsdags var jag i orten där allting började, där vi för ganska exakt ett år sedan satt och sneglade på varandra lite nervöst och funderade på vad det var för människor. Det var en av dessa männsikor som satt där i klassrummet som fick besök, bästa Anna.

Vi var på besök på skolan och träffade våra gamla lärare. Men det var en konstig känsla, det satt en ny grupp och hängde i hallen när vi kom. Det var fel människor, fel stämning och ja..allt var fel. Men efter en stund så släppte känslan och jag blev glad. Jag tänkte att där ute sitter dom, helt ovetande om vilket fantastiskt år som väntar, hur dom kommer att förändras, utvecklas och hitta vänner för livet.

Så njut, sticka och ät massa sushi!

Ittan Bitterf som flytthjälp

Ittan Bitterf är på besök. Med otåliga steg vankar hon av och an. Muttrar att det inte finns någonstans att sitta. Att det är så mycket saker överallt. Jag flyttpackar, snäser jag tillbaka.

Tillslut finner hon sig till rätta ovanpå berget av kläder som vuxit upp på mitt golv. Tar en kartong till ryggstöd och lutar sig bekvämt tillbaka. Men snart rycker rastlösheten i henne igen. Hon vill lyssna på musik, men ingen musik är bra nog. Så hon byter och byter och byter. Höjer och höjer och höjer tills ljudet från de knastriga datorhögtalarna skär i öronen. Då lämnar hon sin tron och går och brygger kaffe istället. Kommer tillbaka en liten stund senare, lutar sig mot dörröppningen och sippar försiktigt på den varma drycken. Grimaserar med hela ansiktet när smaklökarna reagerar. Sätter sig med klumpiga rörelser tillrätta bland plaggen igen. För varje klunk grymtar hon ogillande.

”Det är något fel på kaffebryggaren.”

”Du bryggde väl bara för starkt?”

”Jag gjorde som jag alltid brukar.”

Hon byter låt igen och trummar rastlöst fingertopparna mot koppen. Stampar strumplästen i otakt mot parketten. Byter låt och suckar tungt.

”Om du inte hjälper till kan du lika gärna gå” säger jag tillslut, när stampandet överröstar musiken.

”Tycker du att det här är kul?

”Nej, men det borde inte vara såhär tråkigt.”

”Men det är det. Så många vuxenpoäng har du inte samlat än att du kan tror något annat.”

Så hon sitter kvar.

Idag är vi inte vänner, Ittan Bitterf och jag.

Extrema samlare?

Man skulle lätt kunna tro att detta är en bild från någon i programmet Extrema samlare. Det är mitt flyttlass minus ca 5 kartonger som packats upp. När man flyttar så blir det så uppenbart hur mycket saker man drar på sig. Hur gick det till egentligen?! Ändå har jag rensat ur tre säckar kläder plus annat skräp. Hur detta ska få plats på mina 31 kvm är ett mysterium.

Alla compact living-tips är välkomna!

Uniform, sexigt!?

En livlig diskussion med en nära vän har etsat sig fast. Uniform är manligt, sexigt och lumpen väldigt viktigt för det gör pojkar till män. Eller?

-

Jag måste säga att jag inte håller med. För mig är det sättet att se på män i uniform en relik som hänger kvar från tider då krig fanns med i vardagen. En tid då kvinnan fick lära sig att uppskatta och beundra männen när de begav sig ut i krig för att försvara - lika mörda och kränka andra människor som råkade bära en annan typ av uniform. Jag har svårt att förstå vad heder och beundran har för plats i allt hemskt som utförs i dessa uniformer.

-

Och att lumpen skulle vara det ända som gör pojkar till män; Va!? Är man inte man förns man vet olika metoder för hur man på bästa sätt ska döda andra människor, lärt sig vapen som kan ta liv och sovit i ett tält i skogen. Jag har inte gjort lumpen själv men jag ser inte vart man lär sig kärlek, respekt och trygghet under denna skjut- och konservätarlek. Jag kan förstå tänket med försvar och fattar att vi inte lever i ett eutopia av fred och kärlek. Och vet att vissa saker kan vara ett nödvändigt ont, men att peppa på det mansdominerade "ok våldet" tycker jag faktiskt är fel! Försvar och hjälp men också krig, orättvisor, rädsla, skam och död förknippar jag med det militära. Inget av dessa ord och begrepp anser jag är vare sig manlighet eller sexighet.

-

För mig är uniformen ett klädesplagg, det är tyg, sömmar och vissa detaljer. Den kan vara snygg precis som vilket annat klädesplagg som helst, men jag respekterar det inte mer än att det säkert kan vara ett fint arbete bakom själva konstruktionen av plagget.

Det fina i att inte riktigt förstå

Idag var jag på vernissage.

Lokalen är ett gammalt lokstall. Vitmålat golv och vitputsade väggar. Stora valvformade fönster som vätter ut mot havet. Luckor i golvet med järnhandtag.

Längst ner i ena hörnet står två dockor i naturlig storlek. Den ena är en kvinna i hellång klänning. Runt huvudet bär hon en schal, ögonen är det enda som syns av ansiktet. Fram under klänningen skymtar ett par slitna converse-kopior.

Bredvid henne står en man i jeans och skjorta. Det är Lars Vilks (konstnär, bland annat känd för sin teckning av Mohammed som rondellhund).Hans ansikte är blekt och ser nästan lite blåslaget ut. I hans blick finns något tungt.

Det är allt.

Två visserligen väldigt fint gjorda dockor är vad som möter det femtiotal personer som stått och väntat utanför utställningslokalen. Inget mer.

Jag vänder och vrider men kan ändå inte riktigt förstå. Försöker läsa budskap i de målade ögonen, de lätt söndertrampade jeansen och de smutsiga tygskorna. Jag känner mig slagen på käften, provocerad. Är detta verkligen allt?
Ändå gillar jag det. Det är så konstigt och kaxigt och onåbart.
Det är det som är så fint med konst, man får förstå på sitt eget sätt.




Utställning: Ursäkta, av Tora Windahl